Forsränning

Ja nu sitter man här och försöker minnas en del händelser och namn för 33 år sedan. Och det är lätt att man blandar ihop dom olika åren 1972-1975 som jag var på KustJS, men men jag gör ett försök och hoppas att de som hittar några fel har överseende med detta.

Jag ryckte in i Göteborg vid KA 4 under sommaren som PBS-elev med inriktning på att jag skulle bli kustjägare. Till min fasa blev jag placerad på luftvärnsplutonen, men efter en vecka fick jag reda på att alla som ville skulle få chans att göra kustjägarutagningen.

Efter ca. en månad så var det dags, vi var 40 st. som ställde upp utanför aspirantkasernen och det första vi fick se var ett antal kustjägarbefäl med basker och mörka solglasögon. Några av namnen var Osis, Rosén, Wilpart, Charysczak, Holter I:son Hultman och Seifert - jag tror att alla jägare från 70-talet känner igen dessa personer.

Det första dom sa var att vi skulle hålla på tills det var 15 st. kvar och efter det så var det språng- marsch ut till Sisjöområdet ledd av den elake Charysczak. Väl ute i området fick vi göra en hel del fysiskt krävande förflyttningsövningar, men även andra typer av tester. Ett av testerna som Holter höll i var ett syntest viket gick till på följande sätt: ”Beväring, ser du Karlavagnen?”, (Ja), ”Beväring, vilken stjärna har en liten stjärna vid sin sida?”, (Den tredje på draget), ”Bra, beväring! Du har god- känd syn för att bli jägare!!!”

Efter ca två dygn var vi 16 kvar, den sista åkte på syntestet.

Möte med fj Wiklund

Vi 15 åkte upp till Vaxholm KA 1 för utbildning till kustjägarbefäl (PBS). Våra instruktörer var lt Rosén, lt Wilpart och fk Johansson (Masen).

Första dagen visade Rosén oss runt på regementet och även båtarna som låg i hamnen. När vi skulle gå av 200-båten så råkade vi kliva på mantågen (staketet) och då utbröt ett jävla liv på bryg- gan. Fram kom en liten ettrig jävel som slängde baskern på bryggan och skällde ut oss studentbe- värningar och även Rosén.

Efter det att den lille jäveln avlägsnat sig sa Rosén: ”Ja, nu har ni sett och hört vem fj Wiklund är, och det är bra att veta.”.

Fortsatt utbildning

Utbildningen fortsatte på samma sätt som alla PBS-are upplevt, P-dygn, mössa av - basker på, men det skriver säkert någon annan om, fram till detta var det dags att välja inriktning.

Jag valde adyk och blev tillsammans med Rosendahl och Nikunen efter sedvanliga övningar i vattenövningshallen uttagen att påbörja utbildningen. I januari organiserades Adykto med Masen som chef och Joninger och Björklund som instruktörer, vi PBS:are och 11 smådykare.

I mars åkte vi ner till Karlskrona för att få den grundläggande dykutbildningen och då anslöt ett befäl som skulle göra dykutbildningen med oss och kliva in som instruktör i jägartjänst - fj (Stickan) Ström. Extra instruktör nere i Karlskrona var atleten ”Dacke”.

I Karlskrona var det fysträning, dykning, fysträning, dykning, teori och fysträning hela dagar- na - snacka om vattenskalle och pannben.

Ord som fortfarande ekar i skallen är jägarvila, repet och via botten på andra sidan uppställ- ning.

Sammanhållningen blev väldigt bra under veckorna där nere och jag kan nämna att vi knäckte Dacke på jägarvila när hela troppen klarade 30 minuter och han själv hade rekordet på 22 minuter. Under en av de sista löpningarna maskade vi och höll inte den fart som han ville för att vi skulle försöka slå honom i spurten, vi lyckades hela gänget och det fick vi äta upp vi nästa vattenövningspass.

Testet om man tålde syrgas under arbetsbelastning och under tryck höll på att gå åt helvete för

mig. Det första man skulle göra var att springa 30 min med aggregatet på och andas syrgas. Efter fem minuter tuppade jag av och låg på marken men fortsatte att försöka springa. Masen sprang fram och slet ut bitmunstycket och sa: ”För helvete Heinonen, du måste klara det här!”. Han kollade backventilerna och en var trasig, jag hade andats samma ”luft” och hade fått en koldioxidförgift- ning. Det var bara att fixa ventilen och fortsätta att springa. Jag klarade testet men huvudvärken på kvällen och dagen efter var inget att leka med.

Blött, blött, blött

I maj började intensivdykperioden och det var dykning 3 ggr/dag. Nallestället blev aldrig torrt och jag tror att det luktade piss om alla ställen. Att rulla ihop vattenlåset mellan jacka och byxa blev till slut en konst som man behärskade till fullo.

Och snacket att man inte var en riktig attackdykare förrän man fått en kalksup och pissat i dräk- ten håller nog?

Mycket hände under tiden ute i skärgården och på Korsö och här nedan skall jag ge lite exempel på det:

Visste ni att Stickan Ström sprang in i skogen och gömde sig för Masen och Joninger när vi skul- le ha ett tufft dykpass? Han var visst jävligt bakfull efter en hård natt med Robban på mässen.

Inför överlevnadsövningen så skulle vi i troppen öva hur man tar sig tillbaka efter det att man har släppts på ett ställe som man inte kände till. Det började med att vi fick sätta på oss cyklopen och täcka för synen med halsduken (i cyklopen). Därefter gick vi ombord på en 200-båt som körde iväg. Efter en timme stannade båten och vi fick gå iland. Fortfarande såg vi inget, tog varandra i händerna och gick i gåsmarsch över berg, genom buskar och över staket. Men vänta - hörde vi inte några som skrattade i bakgrunden? Marschen gick vidare och till slut gick vi in i ett hus, ställdes bakom en stol och då sa Masen att vi kunde ta av cyklopen.

Vi var på Sandhamns värdshus, och framför oss stod det en middag serverad med drycker där- till. Hemfärden fram på småtimmarna gick med gummibåtar men när vi kom fram till Korsö med- delade Masen att han aldrig släppte iland några fulla beväringar, så vad att göra? Ordern ”Färdiga för fällning!” kom, gummibåtarna gick upp i högsta fart och vi fällde utanför bastustranden. Det gick bra för alla utom Joninger. Han körde den ena båten och tappade kontrollen över den och for rakt upp på stranden med hela härligheten. Det blev ett jävla liv på flera sätt.

Forsränning

Sen kom äntligen överlevnadsövningen; efter att vi övat i en vecka mot jägarplutonerna så gav vi oss av till Gävlebukten. Det sas att vi skulle åka ubåt. Vad spännande tyckte vi, men den var väldigt lik en 200-båt.

Väl iland i närheten av Furuvik så skulle vi ta oss till Untraverket ca. 4 mil inåt landet. Förflytt- ningen gick som alltid på natten, väl framme så fick vi order att spränga dammluckorna.

Under dagen spanade vi mot dammen och gjorde en plan för hur vi skulle genomföra uppdra- get. Nästa natt ryckte vi fram till strandfästet och upptäckte att det gick vakter på dammbron. Efter ett snabbt rådslag beslutade vi att vi skulle gå armgång under bron så att vi dolt skulle kunna aptera våra laddningar. Det var väldigt spännande att hänga där i armarna och höra dånet av vattnet när det passerade dammluckorna 4 m under. När vi tänt stubinen klättrade vi upp på bron och besköt vakterna så att de inte skulle hinna ta bort laddningarna innan det smällde. Sen var det bara att springa för nu var det fart på Driftvärnet - eller var det våra egna befäl?

Under förflyttningen till Untranverket hade vi upptäckt en timmerränna och den tänkte vi an- vänd för att dra oss ur området.

Väl framme vid rännan blåste vi upp våra luftmadrasser, satte oss på dom med hela utrustning- en och flöt genom landskapet ibland fort och ibland snabbt. Efter två mils flytande började några madrasser att tappa luften, alla nära Nikunen - var det möjligen så att han hade något med detta att göra? Det blev fullt krig i rännan och alla blev blöta, men roligt var det.

När vi hade nått den plats som vi skulle återsamlas på gjorde vi en provisorisk bas för att invän- ta vidare order. Efter ett tag hörde vi att det small högt (knallskott) efter rännan och vi gjorde oss redo att möta vår fiende. Väntan blev inte lång och när vi såg vad som kom i rännan så garvade hela troppen. I rännan kom Joninger och Jonsén (tror jag) liggande på rygg på ett konstigt flytetyg till- verkat av gummimadrasser och slanor slängandes knallskott och var väldigt lyckliga. Därefter följ- de ytterligare en vecka med övning mot jägarplutonerna.

Nu när jag har kommit igång med skrivandet så kommer jag på mer som jag vill skriva om men jag kan ju inte ta upp hela boken med mina minnen.

Jag hoppas att några 73:or känner igen sig

En sak till bara.
Vem sköt kråkan från logementet på KA 1, var det möjligen Bergström eller? Vi får troligen svar i boken, annars kräver jag en utredning !

Lars B Heinonen, kj 73

Text och bild är hämtade från boken Kustjägarna 50 år

Grundutbildning 1972-1973

Längst fram från vänster: Staffan Westin, Björklund, Peter Wilpart, Wilhelm Lagerman, Carl Rosén, H-J Seifert, Stefan Fure-
nius, Claes-Göran Hedén, Lars Modin, Torleif Wester, Lindgre… — Grundutbildning 1972-1973

Längst fram från vänster: Staffan Westin, Björklund, Peter Wilpart, Wilhelm Lagerman, Carl Rosén, H-J Seifert, Stefan Fure- nius, Claes-Göran Hedén, Lars Modin, Torleif Wester, Lindgren, Forseth, Ingemar Wemmenhög, Kenneth Ahlberg

Vad hände 1973?

Vapenvila i Vietnam. Alf Svensson ny ordförande för kds. Vulkanutbrott på isländska Hemön (Heimaey). Beväpnade siouxindianer ockuperar Wounded Knee i Syddakota. Pablo Picasso avlider. Riksdagen antar terroristlagen. Inbrottet i demokraternas partihögkvarter Watergate leder till kris i Nixonadministrationen. Skylab I skjuts upp. Gisslandrama på Kreditbanken på Norrmalmstorg. Kung Gustaf VI Adolf avlider, Sverige får en ny kung. Juan Perón återvänder till Argentina och blir president efter 17 års exil i Spanien. Militärkupp i Chile, Allende störtas. Egypten och och Syrien anfaller Israel under Jom Kippur. Torskkriget i Nordsjön slut. Våldsamma kravaller i Athen mellan polis och regeringsmotståndare. IB-rättegången inleds.